mosmia.blogg.se

Nu är vi hemma igen efter en tur till Kuantan på östkusten!
Vi bodde på Hyatt Regency Resort, ett jättebra ställe må jag säga. Nära stranden, ca 20 meter och pooler, duschar och poolbar. :) Egna restauranger och finfint ordnat. Helnöjd! Slapp sanden överallt då det fanns många ställen att duscha av den på! :) Ice Mocca smakade gott vid poolkanten kan jag säga! :) Barnen var supernöjda och badade mest i poolen, då Emil verkar utvecklat en fobi för havet. Leka på stranden går bra under vissa premisser men bada i havet är bara äckligt! Ellie är däremot tvärtemot! :) Lite svårt göra båda till lags då. :)

Vi kom fram fredag eftermiddag, vilket var ganska skönt då barnen sov mest hela vägen till Kuantan. Vi pausade för lunch en gång sen blåste vi bara på. Det blev direkt hoppa i poolen och bada, sen skulle vi handla lite grejor till kvällen så vi drog ut med bilen till närmsta affär. Det blev dock lite gå över ån efter vatten då vi efter ett tag insåg att allt låg nära hotellet, men så är det alltid när man är på ett nytt ställe. :) Vi tankade i barnen lite mellis och promenerade längs stranden. Lite roligt var att vi såg massa tygtigrar liggandes kring restaurangerna, vilket vi snart insåg berodde på aporna. Och rädda blev det när personalen på restaurangen viftade runt med tigrarna, sprang utav tusan! Dock är de det mest välgödda apor jag sett på länge, riktiga tjockisar! Så de mumsade nog gott på alla turisters left-overs! :)

 

Emil och Ellie hittade åt hyrbilstältet! :)

 

I helgen blir det resa till Kuantan och Hyatt Regency Kuantan Resort! 

 

Sol, bad i havet och vifta på tårna (Iäs: jaga emil och ellie på stranden)

 

Ska bli heeeelt underbart!

Bjussar på lite bilder som vi tagit i lekparken! :)

Nån tjurar lite :)

 

Oh hejsan, har inte suttit still många minuter idag! Och så roligt jag haft!

Idag blev det guidad tur igen, SWEA-Jessika drog runt vi nya på stan och som vanligt var hon hur duktig som helst! Vilken stjärna hon är! :) Hon guidar inte bara på bra ställen utan är en uppslagsbok till hur man överlever smartast i KL. Många smarta råd och insikter hon delar med sig, inte bara en turistguide som talar om hur bra allting är. Jätteglad att jag fått möjlighet att hänga med på tur! :)

Det enda som grämer mig är att vi inte tog nån tur när Alva var här, med en vanlig guide.

 

Vi började turen på KL Sentral i vanlig ordning, jag och en annan tjej Ewa delade en taxi till centralen och vi blev nog lurade på en omväg för trots taxameter kostade resan 22 RM, dock drabbar det nog inte några fattiga men ändå, dubbla priset nästan ;)

Vi tog först Monorailen till Bukit Nanas, och ta monorail var jättesmart för man får en känsla utav hur staden är uppbyggd och den är inte så stor som man kan tro! :) Nu börjar jag nästan kunna peka ut var Chinatown, KLCC och Brickfields är, om jag får tjuvkika hur skylinen ser ut och i vilken ordning tornen står. :)

Vi prommade sedan vidare till Turistbyrån som finns här, där jag plockade på mig lite info om stadens alla sevärdheter och "att-göra" tills Bosse och Ing-Marie ska komma. Så de får nog klura på vad de vill göra.. :)
Efter lite koll på turistbyrån så promenerade vi till Badan Warisan, Heritige House, där vi fick en liten guidning i ett malaysiskt gammalt hus och fick veta lite om huslivet förr. 

 

KL's skansen :)

 

Ant-protection! :)

Efter prommen runt huset gick vi vidare mot CraftCentre, typ Nordanå men lite mer hanverksmässigt inriktat. Kollade in batik, 15 RM för att få måla själv så dit tänkte jag dra med barnen nån dag. Kan ju kanske engagera även Emil. :) Men helt okej ställe, mysigt om än det byggdes lite här och där som alltid i denna stad! :)
Jessika berättade även om välgörenhetsorganisationer som verkar här och vad man ska tänka på om man vill göra volontärarbete. 

Lunch blev på Food Court, tog nåt med nudlar och biff och jag inser ju att jag börjar ha varit här ett tag när man plockar på sig chiliröran och extra soya och sen kladdar på rätten, trots att jag ändå beställt medium spice. :)

Meeen det är ju så gott! Kommer verkligen sakna maten när vi åker hem!

 

 

Pep hem med taxi och kom fram hemma. Fredric och barnen hade varit på Tesco och handlat lite. Emil är jättekonstig i magen och skiter vatten så vi håller oss hemmavid. Ellie har feber lite till och från. Så det blev ingen lekgrupp idag, tyvärr. Men vi får ta igen det nästa vecka.
När så vi kommit fram till att inte hitta på några nya äventyr idag så bokade jag en frisörtid, och fick äntligen FIXA UTVÄXTEN. Har varit så irriterad och störd på min utväxt så jag nästan skämts över hur jag ser ut i skallen. Men en promme till Desa Sri Hartamas, dök förbi Maria på vägen, och 275 RM senare, kom jag ut från frissan nyfärgad, gjort lite inpackningar och lite klippt! :) Tog sedan middag på Backofen innan det var dags gå hem igen. 

 

Dök förbi affären på väg hem och nu är vi lokalkändisar. För jag var ju ensam och skulle betala när kassörskan frågade var mina barn var. 
Mina barn?
"Yes, you have one boy and one girl, sitting in the same trolley?" :)

 

Phew, ibland är det verkligen inte lätt vara småbarnsförälder, särskilt inte när man har en treåring och en tvååring som lika gärna kramas som slåss, och det kan vända på en millisekund.

Idag var en sån där "nu-gör-vi-om-denna-dag-snälla-dag". Fredric är lite förkyld och hängig och därmed inte särskilt pigg, så jag har varit med barnen mest idag.

 

Vi började dagen bra! Tidig frukost, mys och lek och sen poolen.
(som i för sig Emil passade på att skita i, men det är en annan historia ;) )

Sen sova (och mamman hängde själv vid poolen) och när Emil sedan vaknat så beslöt jag mig för att gå ned till marknaden med barnen, handla och sen gå hem igen.

Vi gick förbi McDonalds, tog en glass, kollade in marknaden och sen in på Village Groocer för att handla till middagen. Barnen hade skött sig yppans tills de började slåss. Inne på affären. Vilket slutade med att Ellie bet Emil  i armen. Ganska hårt och det blev ett rejält märke.

Vi har varit ganska luttrade med detta bitande när man inte får som man vill och nu hade tålamodet hos mamman runnit ut. Så, bits man får man inte vara i vagnen. I klartext. Ellie lyftes ned från vagnen och nu började det. Skrik, skrål, grin, vrål, kasta sig på golvet, slåss, slita i vagnen, hänga i mammans kläder och so on. Tror minsann att om inte Mont Kiara visste om att vi fanns här så gör de definitivt det nu. Ellie skrek förlååååt och trodde att på det vis så kom man tillbaka till vagnen igen men nu tänkte jag inte ge mig. Bits man får man gå. Punkt.

Kan inte säga hur många som tittade på oss, men de gjorde det säkert, jag hade fullt upp med Ellie. :)

Och så gick vi, betalade och vidare upp genom mallen. (dock sket jag i att handla skinkan)

Ellie var inte tyst en minut. ALLA tittade. 

Gick genom mallen, upp genom trapporna, ut och Ellie fortsatte sin kamp att komma tillbaka till vagnen, jag vägrade. Så hon gick barfota (vägrade ta på sig skorna), skrikandes, gråtandes genom hela Mont Kiara tills vi till slut nådde Almaspuri, hem! Vi var båda svettiga och trötta av vår lilla dispyt. 
Kan jag dock tillägga att Emil satt som en liten ängel under hela tiden i vagnen och bara iakttog.
När vi så äntligen kom hem, pratade och fått lugna ned oss kom det. Förlåt. Jag fick inte vara i vagnen för att jag bet. Jag ska inte bita mer. Kram.

Vi lär nog få göra om detta nästa vecka, då kanske med Emil? Men livet som småbarnsförälder är verkligen inte livet på ljusa sidan jämt om än man är på långsemester i Malaysia. :)

 

 

Dock ville Ellie att mamma skulle lägga henne idag och läsa boken. <3 Vi var kå'mp'isar igen jue. :)

Älskade lilla unge vad det är tufft ibland vara mamma.. Kan vi inte bara kramas jämt och aldrig vara osams? <3

Såhär badar man om man heter Ellie och Emil.

 

 

 

 

 

 

Tjohoo vilken dag det här varit, inte hunnit sitta still många minuter, vilket är skönt för en liten rastlös människa som jag!

09,00 var det samling på KL Sentral, en tågstation/Monorail och allting annat som ska samsas lokaltrafikmässigt i en stad. Fick sällskap av 5 andra nyinflyttade norskor och svenskor samt vår guide Jessika som är finlandssvenska, gift med en norrman och som bott här i 6 år. Superduktig och trevlig människa! Är helt imponerad av vad hon kan av staden, och vad hon visade under dagen!

Vi började med att gå mot Brickfields, a k a nya Little India som indierna "fick av staden" bara nyss. Vi strosade runt och Jessika visade oss lite byggnader och berättade lite historia bakom byggnaderna. Samt visade oss hur man kan se på husen om det bor en indier, en malaysier eller en kines! :) Mycket rolig info! :)

Kollade in YMCA, pausade med lite limejuice, kollade var det fanns blinda massörer och kollade på red light district. Inte lika uppenbart som andra städer men det finns. Vi hann också förbi ett kinesiskt tempel (superfint) och Jessika berättade lite om what to do- or not när man är i KL. Men, sunt bondförnuft kommer man långt på så jag hoppas jag kan lita på den. :)

 

 

 Just nu sitter jag i lägenheten, Emil sover och Ellie läser högt för sig själv, godnattsagorna. Det roliga är ju att hon härmar pappa och mamma när de läser och ändrar tonläge och röst för varje karaktär. Hur hann hon bli så stor? <3

Dock är båda lite småfebriga idag så det blir lugna gatan för att se hur detta utvecklar sig.. :S

 

Igår var det bokklubb hos grannen Jeanette och andra svenska tjejer som är här. Gott vin, goood mat och efterrätt samt en massa välgörande surr om allt och ingenting och lite böcker självklart. :) De som är här är verkligen varma människor, med en öppen famn och jättevälkomnande så jag trivs som fisken i vattnet. Gästvänligheten är enorm, vilket jag är tacksam för! :)

Fick med mig några böcker att vila ögonen på, så nu ska det läsas!

 

 Igår var vi även på playdate med lekgruppen, Ellie och Emil åt inte upp de andra barnen och Ellie fick sig nån kompis, jättekul! Vi badade och lekte tills vi alla var trötta. Lilla minuset för dagen var att Emil trodde sig kunna simma utan puffar och plumsade i vattnet i en oövervakad sekund, fick dra upp en väldigt chockad och omtumlad Emil.. Och hjärtat på en själv bultade rätt bra. Förbaskat att barnen ska vara så snabba, gäller inte släppa en sekund! Men, de andra såg då vana ut och Ellie har ju respekt för vattnet så hoppas Emil kan få det så småningom!  Alla var verkligen jättetrevliga och vi surrade lite medan barnen lekte, det var skönt få träffa andra att prata med! :)

 

Imorgon blir det KL cityvandring med SWEA, vi är några nya som anmält oss och vi ska ut och upptäcka stan med nån som varit här ett tag så vi inte villar bort oss! Är jättepeppad, ska bli hur kul som helst!

På programmet blir det:

 

Dock måste jag komma ihåg vatten och extra kläder om det skulle bli varmare än vanligt. :) Ska bli såå kul! Kameran ska laddas och packas! Bilder bjussar jag på sen! :)

Lite pics som varit under dagarna:

E&E kör den guuula bilen.. :)

Lekparkshäng!

 

Ellie läser för Emil, riktigt riktigt sött när det händer!

 

På restaurang! Penna, papper och mobil. Då blire lugnt!

 

Ellie väntar på maten

 

 

Mmm Butter Chicken med ris, pumpadums och lite annat gojs på Souled Out är favvo! 
Kan minsann nog äta ihjäl mig på det!

 

Emil på playdate!

 

Ellie badar! 

 

 

Just landat i fåtöljen på "Malaysia" som Ellie säger om vår lägenhet! En heldag uppe i bergen blev det! Riktigt skönt och riktigt härlig temperatur, tror inte det varit varmare än 25 grader och lite friska vindar gjorde gott för själen!
Fraser Hill kan ni läsa om HÄR

Vi försovde oss lite så vi kom iväg lite sent, men så kan det bli ibland. Vi hade beräknat 10 mil i bil, "som att köra till Umeå! Fast man slipper fartkameror". Det citatet lär jag få äta upp då vägen dit var inte jättebra och dessutom var stigningen upp till Fraser Hill gigantiskt och vääääldigt slingrig!
Dock var det väldigt vackert och man tappade andan så sjukt fantastiskt fint det var!

 

Denna bild är helt oredigerad. Ni ser ljuset! :)

 

 

 

 

Detta är gps-bilden. Dock är den på den lite mindre slingriga vägen.. :)

 

 

Vi hade läst om att man kunde förbereda på sig att man kunde bli åksjuk. Tack till den som skrev detta för jag hade då packat handdukar och ombyten i sinne, vilket var tur för båda barnen blev åksjuka och kräktes jag vet inte hur många ggr! :P Ellie gick ut hårdast först och när hon lugnat ned sig började Emil kräkas. Pust och stön! Men Ellie var så tapper, hon längtade till hästarna som fanns på berget så hon kräktes, sa "det gick bra" och "när är vi framme hos hästarna?". :) Sötis! Emil sa inte ett knyst, kräktes och sa inte ett ord till heller. Alarmet gick hos Ellie istället "Eeeeemil har kräkis"

 

Vi hittade dock en rastplats med ett vattenfall där vi kunde tvätta lite kläder och fika, och bara vila från den slingriga vägen, vilket barnen uppskattade! Vi hade även där lite sällskap av hungriga apor men de höll sig borta från att sno mat denna gång! :)

 

 

 

 

 

När vi äntligen kämpat oss genom bilresan och alla kräksfadäser så kom vi äntligen upp till Fraser Hill!
Världens mysigaste ställe, små hus, slingriga vägar och massor med natur! Vi begav oss direkt till the Paddock, ett ställe där de har pensionerade galopphästar som får gå som turhästar de sista åren i livet. Väldigt välskötta må jag säga och de såg ut att må bra! 
Ellie som längtat hela dagen efter att rida hoppade direkt upp och sen ville Emil rida med mamma. Han som skulle leda oss undrade om vi ridit förut och ja, det har vi ju så vi fick minsann styra själva. Så svårt det kunde vara på en ovalbana? ;) Men mannen skrattade gott åt Emil som skrek "hoppla Zeb, fortare fortare!"

 

Lyllig Ellie! :)

 

 

Efter ridningen blev det lite lunch och leka i lekparken som fanns däruppe. Vi försökte även lokalisera ett vattenfall som skulle vara populärt men det enda vi hittade var en rasad väg och en massa uppförslut när vi skulle vända tillbaka, men motionerad blev man i alla fall! Inte helt lätt springa uppför ett berg där det lutar kraftigt med vagnar och packning! (till och med nedför var jobbigt då man var tvungen hålla emot hela tiden så man inte skulle trilla i backen)

Vi försökte också leta åt en jordgubbsfarm men gps'en hade nog lurat oss för en lokalare sa att inte i Fraser Hill, möjligen Genting Highlands. Måste dit också då! :)

 

 

Det blev sen eftermiddag och vi beslöt att vända hemåt till KL. Dock hade vi sett ett vattenfall som var välbesökt precis när stigningen mot Fraser Hill började så vi siktade mot det! Lite bad skulle det bli i alla fall! :)

Dock lite halvbra bilder då det var riktigt fuktigt därnere vi badade :)

 

Kollar på utsikten! :) Fantastisk!!!

 

Vad är detta för blomma? Är det en sorts änglatrumpet?

 

Vi har varit här! :)

 

 

 

Emil gillade inte botten riktigt, ;) Ellie däremot traskade, klättrade på som vanligt! :)

 

 

 

 

 

Tror båda barnen njöt av det svala vattnet som jag gjorde. :) Men barnen var nog en lika stor attraktion där som platsen i sig, många som kom fram och kikade, pratade och skulle busa. De börjar nog vara lite trötta på uppmärksamheten. Men, de flesta är rätt respektfulla men nog är det någon som då och då ska pilla på Emils hår eller nypa Ellie i kinderna, vilket är rätt tröttsamt. 

Vi träffade även på campare där vid vattnet, de var nog rutinerade sådana för de hade då rent höns med sig! Frukost och middag i ett! ;)

 

Sista ombytet vi hade kvar, på både barn och mamman blev det efter badet. Sen hem mot KL innan fler olyckor och blöta turer! ;)

 

 

 

 

Så nu drar vi!

Byter detta:

 

 

Till detta:

 

Fraser Hill på agendan imorgon. Skulle visst kunna bli kallt, ned mot 22-28 grader. Jag längtar! :)

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi saknar dig massor och önskar vi kunde vara med på din födelsedag! Men vi hoppas ändå att Din dag blir superfin och att du får mys och gofika i massor! :)
Älskar dig till stjärnstopp!!!! Du är vårt hjärta! 

Kraaaaam!

Pappa, Maria, Emil-Kanival, Elliepellie

Och nu kommer livet igång på Almaspuri och vardagarna börjar rulla! Väldigt skönt faktiskt, jag är ju en människa som gillar rutinernas lunk med vissa avsprång ibland, men när man kan lägga Emil i vagnen och han bara somnar, eller när man kan komma in utifrån och barnen bara vill mysleka en stund för att sen äta middag och sen lagom till kvällen bara knoppa in, ja då är rutiner hemskt skönt! Och tror barnen tycker det är skönt också, för vi har inte stritt nån gång sen i helgen tror jag? De bara lunkar på, leker och vet vad som ska hända. Harmoniskt är bara förnamnet och jag bara njuuter. :)

 

Igår for jag på vinkväll, medbjuden av min goa granne Jeanette som bor ovanför oss. Det var SWEA KL som arrangerade kvällen och ooh så trevligt det var! :) Många goa fina människor som också är här med sina familjer. Några var singlar, men de flesta hade  barn här också. Det var också olika, en del var nya i KL, en del varit här ett tag och sen fanns det några som hade vanan inne sedan flera år. :) Men, det ska bli roligt att få träffa några igen  på Playdate på tisdag, hoppas Ellie och Emil inte äter upp några barn så utsvultna de verkar vara på att leka med kompisar! :)

Men det jag gillar var att alla var så öppna och riktigt riktigt roliga att surra med! Så jag hoppas på fler träffar! Det är lite inplanerat i program vad som ska hända och nästa grej är den 20 sept då det är Stadstur på schemat med olika destinationer. Ska bli kul! :)

Så nu börjar peppen, att hitta på nå skoj, att njuta av den tiden som är kvar! För när man träffar några som varit här några år, eller några som ska vara här i 2 år till, ja då känns min korta tid som ett gästspel. Men, kanske kanske kan man göra om detta när barnen blitt större och då vet man ju vad man ger sig in i. Jag är dock jätteglad över att vi träffade grannen ovanför, hon är så himla MYSIG och go! Så det känns skönt veta man har någon att fråga om det är nåt man undrar över (har redan ställt hundra frågor men ändå ;) )

 

Idag har vi lekt i lekparken, ätit lunch, tog bilen till PUblika Mall, men ändrade kosan till Lake Gardens lekpark istället. Dock var det tryckkoksvarmt så barnen orkade inte leka så länge så vi for hem till POOLEN! :) Och det är fantastiskt hur fort det går för barn att bli vattenvana, barnen simmade självständigt med puffarna flera ggr och det gjorde de inte när vi först kom hit. Måste bara underhålla det när vi kommer hem! :)

 

Dock badar ju våra barn inte bara i Pooler, de tar vad vattenmängd som helst som erbjuds. Här ska ni få se:

 

 

 

 

Idag är det också precis ett år sedan gammeltant Aggi lämnade oss. Hon är i hjärtat saknad men i ljust minne bevarad! Ååh vad jag kan sakna henne ibland!

 

 

 

 

 

 

 

Hon var den finaste gammeltant man någonsin kunde önska sig. Duktig och tydlig med unghundar, tålmodig men ändå hade hon gränser, en fantastisk familjehund och en fin läromästare till introt om hur man jakttränar! Och med en vääääldigt lååång tunga...
(om än gammeltant och jag hade skilda åsikter ibland hur ett jobb skulle utföras) ;)

En stor tackkram till Susanna Johansson som lät oss ta henne hem till vår familj! <3

Kuala Lumpur har mycket, men inte vår vovve! Saknar honom ofta, särskilt på kvällarna när man är van att ta en kvällsprommis med goa vännen och så är man ur rutin! Till och med dammsugning av hundhår kan jag sakna! Åååh min lille Scooby-doo vad matte saknar dig! <3

 

 

Jag vet ju att han har det bäst där han är nu! 

 

Milo för att brorsan får låna lite kärlek, vatten och mat under en lite längre period än vanligt ;)

Jessica för att du har koll på honom och inte låter honom fjanta iväg i sina dagdrömmerier,

Jonas för att du tar ut honom på fågeljakt

och fina pojkarna Elliot och Sigge som håller ställningarna så Neo får utlopp för sin barnälskargen!

Ni är bäst, och jag är djupt tacksam för att Neo får vara hos er! När ett mattehjärta saknar sin vovve är det skönt veta att han har det så bra som han kan ha det nu! :)

I miss ya guys!

Och så var det söndag redan! 

 

I helgen har vi bara tagit det piano, poolat, städat, lekt och ätit gott! Har inhandlat min allra första wok och först ut blev Fried Rice med fläsk! Smakade nästan autentiskt men jag hade stora problem på affären. På listan stod fish sauce, light soy sauce och sesame oil. I sverige när man handlar sånt tar man typ Mrs Chengs' och så är saken biff!
Här på Tesco står hyllrader efter hyllrader med olika fish sauce (finns oyster, ansjovis, squid och så några till), sen är det ju olika tillverkare, olika jäsningstid och so on! Sen till soyan, fanns också en hel uppsjö av sorter och allehanda. När jag till sist kommit mig till att 1. Hitta och 2. Välja sesamolja hade jag vid det laget härdsmälta i hjärnan! Men jag fick med mig 3 flaskor och de smakade inte helt fel! :) Phew!

I veckan blir det prova Pad Thai  och Beef Rendang! Är man lika här så är det väl lika bra testa om man får till det själv! När Alva o Loella var här var det mest utemat som gällde, och det är också snorigt billigt här om man jämför med hemma, men lite vardag kanske man måste sträva efter när Ellie börjar säga " Nu ska vi FARA och äta middag" :) Blir mindre av den varan när vi kommer hem :)

På affären är det ganska fantastiskt på fiskdisken, massor med olika fiskar som ligger där, Ellie brukar vilja kolla om det ligger nån haj där. :) Måste bara utforska det också! :)

Har planerat in en tripp till en lokal marknad som lokalbefolkningen tydligen ska vilja gå till mest, men kanske jag tar det nån helg när F kan ta barnen och så får man strosa själv. Gillar sånt jag. :)

 

 

Blommor från grannarna ovanför; Jeanette o Anders! Jättesköna människor! :)

 

Bad med papps!

 

Eh, ska man gå eller stanna?!?!

 

Ellie sa: Mamma ta kooort! Inte ofta hon säger så, så det är bara fota! :)
Här är vi på Lake Gardens lekpark!

 

 

 

Vi har varit hemma och myst idag, hängt lite vid poolen med grannarna Jeanette och Anders (läs: skrämt livet ur dem med barnen ;) ) vilat och sen blev det bus på Lake Gardens lekpark!
Efter så for vi till Handlet, a k a Tesco och Ellie och Emil fick leka med varsin telefon så de skulle vara snälla. Och då ibland får man en liten glimt om hur Ellie ser världen.. :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Såå, nu vet ni vad för överraskningar som kan komma när Ellie regerar över telefonen! :) Jag har skrattat så tårarna sprutat!!! :)

Hon kanske är nästa mästerfotograf? Vem vet? ;)

 

Hej!

Gästbloggare Fredric vid tangentbordet!

 

Tänkte ta och berätta lite om resan jag och Alva gjorde till Singapore söndag - måndag den 2-3 september.

Det hela började för några veckor sedan med att Alva nämnde något hon hade sett i en annan blogg, Universal Studios i Singapore. Hon tyckte det skulle vara kul att åka dit! Lite på allvar och lite på skoj sade jag att vi kanske skulle dumpa alla andra i Kuala Lumpur och dra dit, bara jag och hon! Med tiden bestämde vi att vi skulle göra slag i saken och att det skulle vara vår födelsagspresent till henne, eftersom hon är tillbaka i Sverige när hon fyller tonåring :-( ♥

 

 

Vi blev en aning försenade på söndagsmorgonen och tog oss inte iväg förrän vid niotiden. Vi inledde dagen med lite geocaching, men det blev bara ett fynd innan vi bestämde oss för att dra iväg söderut! Vi knappade in hotellet på GPS:en och fick beskedet att det var ungefär 35 mil bort. Efter ett snabbt stopp på en mack för att fylla tanken och fixa lite färdproviant bar det iväg.

 

När klockan närmade sig halv tolv bestämde vi oss för att hitta närmaste KFC och käka lunch. Det blev i nån liten ort cirka tre kilometer från motorvägen mitt ute i ingenstans. Vi kom fram till att Alva antagligen var den enda blonda personen där, även om det var rätt få av kvinnligt kön som överhuvudtaget visade håret...

 

Efter lunchintaget! Redo att poppa lite mer One Direction! ;-)

 

Efter lunch var det bara att hoppa in i bilen igen och blåsa på vidare ner till gränsen. När vi närmade oss gränsen blev vi åter påminda om hur kass vår GPS är på att visa vägen inne i större städer. Johor Bahru är en rätt stor stad (1,4 miljoner) och när vi inte förstod vilken skylt som visade vägen till Singapore (då det inte stod Singapore, utan Woodlands) så snurrade vi en stund innan vi hittade rätt... Hursomhelst, efter lite köande kom vi fram till en kur med en tjänsteman som ville se våra pass. Han tittade i dem och på oss, stämplade lite i dem och lämnade tillbaka dem samtidigt som han öppnade bommen. Singapore! Nu är vi här! Trodde vi...

 

Det visade sig att det där naturligtvis bara var passkontrollen för att åka ut ur Malaysia. När vi kommit över bron till andra sidan var det en betydligt längre kö fram till den tjänsteman som skulle släppa in oss i Singapore. Vi fyllde i en immigrationsblankett och blev informerade om att man behövde ett Autopass kort för att köra bil i Singapore. Jag frågade var man gjorde det och blev informerad att hålla höger efter passkontrollen. Sagt och gjort, vi rullade vidare och höll till höger och såg en skylt om "toll booth" som det hette där man skulle skaffa det där kortet. Sedan delade vägen upp sig i "Goods to declare" och "No goods to declare". Med inget att deklarera körde jag den vägen och en tulltjänsteman kollade att vi inte smugglade nånting (nåja, jättenoga kollade han väl inte...) och körde vidare. Problemet var bara att efter tullkontrollen så fanns det inga mer skyltar om tool booth, ingenstans att skaffa autopass, utan det var rätt ut på motorvägen igen... Nåja, om det nu var så viktigt med ett sånt där kort så måste det ju gå att skaffa nån annanstans tänkte vi och körde glatt vidare till hotellet (även om jag kände att det antagligen vore bra att ha ett sånt där kort om det är några vägtullar eller om vi blir stoppade eller nåt...).

 

När vi hittat hotellet så tänkte vi parkera på parkeringen bredvid, men se det gick då rakt inte, eftersom man måste stoppa in sitt Autopass kort i automaten när man åker in och ut ur parkeringen... Något irriterade och hungriga körde vi vidare och Alvas blåsa höll vid det här laget på att explodera, så jag fick släppa av henne vid ett mall och köra omkring i stan tills hon var färdig och plocka upp henne igen, eftersom det är stört omöjligt att parkera i Singapore utan ett Autopass kort... Arrgh... Efter det tänkte jag att man kanske kan stanna på en mack och fråga var man skaffa ett sånt kort. På macken fick vi tyvärr veta att det bara går att få tag på vid gränsen. Suck... Okej, två-tre mil tillbaka till gränsen och kände ju i maggropen att det här kommer aldrig gå, massvis med trafik och tre filer ut ur landet och tre filer in. Hur ska vi kunna bara stanna och köpa ett kort och vända ut igen? Mycket riktigt, det gick inte alls... Pratade med den vänliga tjänstemannen i Singapore och förklarade att vi egentligen inte ville ut ur Singapore utan bara behöver skaffa ett Autopass kort. Jodå, inga problem, håll bara vänster till Block B och skaffa ett där var ungefär svaret. Men som väntat så fanns det bara en väg efter kuren och det var raka vägen tillbaka till Malaysia...

 

När vi kommit tillbaka till Johor Barhu och lurats av GPS:en lite till så insåg vi att ALLA som pendlar från Singapore till Malaysia skulle tillbaka till Singapore just den här tiden, så det var en milslång kö till gränsen... Lite snabb googling på telefonen avslöjade att det fanns en annan överfart som inte alls var lika trafikerad cirka två mil bort. Vi bestämde oss för att åka till den istället och försöka käka middag nånstans längs vägen. Det blev  KFC till middag också... Efter lite matintag och naturbehov utförda var vi laddade att göra ett nytt försök att komma till hotellet. Först försökte vi få tag på några Singapore Dollar (S$) så att vi säkert skulle kunna skaffa ett Autopass kort utan strul, men bankomaterna erbjöd bara Ringgit (RM) och alla "money changers" var stängda, söndag kväll som det trots allt hunnit bli, så vi fick chansa på att de tar kort (verkade ju ändå ganska sannolikt). Vi blåste iväg mot gränsen igen (den andra gränsen) och det var faktiskt betydligt mindre trafik där (tack google) så när vi hade kört förbi passkontrollen i Singapore var det inga problem att parkera och gå fram och fråga var f-n man får tag på ett Autopass kort. Hittade i alla fall stället och fyllde i ett formulär och sedan var det dags för betalningen. Jag sträckte fram mitt VISA och tanten i kuren tittade på det som om det var något slags exotiskt objekt... Efter en lång ordväxling på okänt språk med sin kollega kom det geniala förslaget att stoppa någon pendlare som körde förbi och fråga om vi kunde växla våra RM mot S$, eftersom det var så mycket pappersarbete att behandla ett kreditkort :-O

 

Till slut ringde de i alla fall någon annan och det visade sig att om vi hade RM60 så skulle det på nåt sätt lösa sig. Vi förstod aldrig riktigt vad som hände eller vad som sades, men plötsligt hade vi i alla fall ett Autopass kort och S$10 i handen! Yes!

 

Vi bestämde oss för att dra direkt till Universal Studios och fixa biljetter till morgondagen, eftersom det kunde vara lång kö på morgonen och vi inte riktigt visste när kassorna stängde. Inga problem att köra in på parkeringen nu när vi hade ett Autopass! Det gick dessutom bra att plocka ut pengar på bankomaten OCH att köpa biljetterna! Saker och ting började gå liiite för bra just nu!

 

 

Tog lite bilder utanför Universal Studios och var sedan sugna att dra till hotellet och checka in. Hoppade in i bilen och körde mot utgången, stoppade in Autopass kortet och fick veta att vi hade för lite pengar på det... Suck.. Som tur var kom en parkeringsvakt som släppte ut oss mot avgiften (S$8) i kontanter och berättade att man kan ladda på vilken 7-11 som helst. Vi drog då till hotellet, parkerade och tänkte leta en 7-11 efter vi checkat in, men det visade sig att man även kunde ladda på kiosken bredvid hotellet, så vi skyndade oss att ladda med S$50 och fick då veta att nytt saldo var S$54.

 

Hotellrummet var i minsta laget, men det var i alla fall rent och helt allting, så det funkade helt okej för en natt. Vi var dock lite sugna på att hitta på nåt, så vi googlade lite om Singapore Flyer och det visade sig att den var öppen ett tag till, så sagt och gjort, GPS:en fick leda oss dit också!

 

 Det var en ganska häftig upplevelse att vara så högt uppe över Singapores skyline i mörkret!

 

Alva i våran kur i Singapore Flyer!

 

Efter Singapore Flyer gick vi på en XD Theatre och upplevde en bergochdalbana på låtsas :-)

 

Så mycket mer hann vi inte uppleva av Singapores nattliv, utan vi åkte tillbaka till hotellet och somnade kring midnatt, redo att uppleva Universal Studios nästa dag!

 

 

Vi vaknade utsövda och gick till närmaste McDonalds och åt frukost. Sen packade vi ihop, checkade ut och körde tillbaka till Universal. Väl där förstod vi att det var ett klokt val att köpa biljetter redan kvällen innan, då dagens längsta kö var till biljettförsäjningen. Väl inne var det uppenbart att det också var ett klokt val att ta Universal på måndagen och inte på helgen, då det var precis lagom mycket människor därinne. Längsta kötiden tror jag var 15 minuter, men i snitt var det någ närmare 5 minuter :-)

 

Vi betade av parken medsols, vilket innebar att vi började med att besöka Madagascar. Det var en liten båttur genom diverse scener ur filmen och även om det var en lagom början på dagen, så kändes det som att det var riktat mot något yngre besökare ;-)

 

På väg ut på första attraktionen!

 

Efter det gick vi vidare till Far Far Away och hälsade på Shrek, åsnan och de andra karaktärerna. Det var en något häftigare attraktion i form av en bergochdalbana här, men det kändes fortfarande som att målgruppen var något yngre, inte bara med tanke på att filmerna är animerade barnfilmer...

 

Efter far far away gick vi förbi Waterworld, där de har shower ett antal gånger per dag, men vi väntade till showen klockan 15 och gick istället vidare till Jurassic Park, The Lost World. Där fanns Canopy Flyer som var en bergochdalbana där man hängde under banan och Rapid Adventures, som var en till vattenattraktion, men som var betydligt häftigare och resulterade i betydligt blötare besökare. För att slippa vara blöta resten av dagen fegade vi ur och drop på oss ponchos :-)

 

Redo att bli blöta :-)

Efter Jurassic Park käkade vi lunch på Discovery Food Court (Kyckling och ris, vad annars?) och gick sedan vidare till Ancient Egypt, där vi åkte en riktigt häftig inomhusbergochdalbana! Det var baserat på Mumien och Imhotep ville skrämma livet ur oss med en kolsvart åktur med eldsflammor, hög fart och häftiga kurvor och backar! Sedan kom vi till Sci-Fi City där jag drog med mig Alva på de två Battlestar Galactica banorna! Det var riktig häftigt med loopingar och hög fart!




Helt galet!

I Sci-Fi City fanns också Transformers the ride, som var en slags kombinerad bergochdalbana och 3D bio. Jag och Alva räddade världen! (We're kind of a big deal) ;-)

 

 

Efter Sci-Fi City gick vi tillbaka till Waterworld och kollade på showen. Det var faktiskt ganska imponerande med alla stunts och explosioner :-)

Nu var det egentligen bara New York City kvar, så vi gick dit och tittade på en scen där de simulerade en orkan i ett båthus. Efter det blev det middag på Mel's Diner innan vi gick och tittade på dagens sista attraktion, Monster Rock, som var en live rock musical med diverse kända monster från Universals filmer.

Mel's Diner!

 

Alva har stoppat en taxi i NYC :-)

 

Nöjda med dagen hoppade vi sedan in i bilen och blåste tillbaka till Kuala Lumpur.

 

Jag tror att jag har fått med det mesta. Det strulade lite med att hitta bensin och pengar på hemresan också, men inget som jag orkar berätta om nu. Dags att sova, jobb imorgon ;-)

 

All-in-all, en riktigt kul dag++ i Singapore och något man kanske borde göra om någon gång i framtiden!

 

 

 

Nu har vi varit i Malaysia snart en månad.

Alva och Loellan åker hem på torsdag och det känns jättetrist, om än det varit lite jobbigt att bo alla tillsammans i en lägenhet på 18e våningen så har vi också haft jättekul, och att vara utan Alva så länge som det kommer att bli känns jätteknepigt. Tur man har skype! 

Men saknaden kommer bli hemsk, känner ångesten krypa på ordentligt.

Men, som man försöker intala sig är det baaaara 2 månader, vilket kommer kännas riktigt långt.

 

När de också åker kanske det blir mer vardag här på Almaspuri, har kikat lite på grejor som jag och barnen kanske kan vara med på när det lugnat ned sig lite på hemmaplan. Försöka kanske hitta kompisar som de kan leka med och kanske nån jag också kan surra skit med. Hemmafru är säkert jättekul,
OM man har någon annan hemmafru att umgås med, vilket känns jätteskrämmande att inte ha nu när sällskapet åker! MEN, skam den som ger upp i förtid, nån måste det ju bara finnas! Annars får jag väl dyra telefonräkningar på riktigt. :)

 

Just nu saknar jag mina vänner, mina fina fina vänner, familjen och småtrollen som finns hemma i Sverige så mycket och korkade Neo. Tänk vad man tror att man uppskattar det man har, men när man kommer bort från det en månad så känns det verkligen i  hjärtat hur mycket man uppskattar det man har hemma.
Ni finns alltid i mina dagliga tankar! <3 Och jag lovar att försöka att inte ta er för givna hädanefter. :)

 

Idag delade jag dosetten för 2 veckor framöver. 147 tabletter. Å två sprutor i månaden på det.

Kändes chockerande. Aldrig sett på det på det viset, utan delat och delat och så har man varit nöjd med det. 
Har länge funderat hur jag ska göra med min mage, och det är dags för lite förändringar. Min MbC är stresskänslig och kortisonberoende, vilket gör att jag är lite off-road när det gäller medicineringar. Men miljöbetingade saker är ju lättare förändra än de som pågår internt i kroppen. 

TIden i Malaysia har fått mig fundera massor på hur och var och när jag ska göra mina förändringar så att jag kan må bättre rent fysiskt. Är faktiskt ganska spyless på att hela tiden ta hänsyn till min sjukdom, som jag ens helst inte vill kännas vid förrän Mr Crohn knackar på dörren. Vilket är oftast ganska försent då jag oftast också är på väg in på lassa då. :)
Nåt som jag varit duktig på det senaste året är att medicinera till tusen, köra på i överfart och sen lite snyggt försöka planera in hur och när jag kan krascha in i sjukhussängen.

Men man försöker alltid vara glad och även om man är så less, less, less så håller man fasaden i hopp om att om jag bara spelar med, kanske kroppen också ska göra det. Det jobbiga är dock när verkligheten smaskar en rätt i ansiktet och bevisar annorlunda.

 

Sen rent kroppsligt har jag dragit på mig 25 kg på ganska exakt ett år. DET känns inte bra. Och hitta en balans mellan att börja orka träna och få bort skiten och att orka vara med familj och vänner är en svår lina att försöka balansera på. Och tiden här i Malaysia gör inte saken bättre med kortison igen i systemet på hög dos och ingen hund att promma med. :)

 

Men det känns läskigt. Att inte veta vad som ska hända om ett halvår. Om man ska våga ta det där steget som känns som så ovant och vågar man vinna om man kan?
Samtidigt som man vill bara VÅGA ta andra alternativ så känns ju den gamla tråkiga hemska trygga vägen också väl ingådd och säker så om man bara vågar bryta ny mark kanske det finns nåt annat bättre därborta? Men vad händer om nåt går fel?

Jag är och var en ganska impulsiv människa med orädsla som bästa vän. Den bästa vännen har jag pausat med MbC, en vän som jag gärna vill vinna tillbaka igen.

Just nu har jag blivit så feg, av ganska legitima anledningar dock, men ändå. Jag vill tillbaka till den Maria som hittade på hyss när ingen annan trodde sig vara möjligt, som kunde dra på tältartur utan tält och mat (det fixar sig ju längs vägen) och Marian som alltid hade ork och vilja att ställa upp i ur och skur. Och därför behövs förändring. Men varför ska det vara så läskigt? :)

Det är jobbigt när omgivningen påminner om det som en gång var, när jag själv inte hunnit acceptera mina egna förändringar, ofrivilligt eller ej. Men ska försöka bli bättre på att hantera det, för ibland kan ju faktiskt folk säga saker utan att mena särskilt illa om än jag kanske kan projicera min egen sorg över de uttalade orden och så blir det bara fel i huvud och hjärta.

 

Det bästa med den här resan för mig personligen är att jag fått en chans i livet att stanna upp och reflektera över de val man gör, de vägar man väljer att välja men också fundera över de vägar som man rent av gammal slentrian fortsätter att gå på. Utan att reflektera alls över varför. 
Samtidigt som det känns som en världachans så är det också nåt man också tycker är skrämmande. Tänk om jag inte tar vara på den här chansen. Tänk om jag bara låter den gå till spillo och rinna mig ur fingrarna?

 

Hur det än blir, och hur än valen kommer att se ut framöver, har jag ändå fått en chans att reflektera över dem, att lära mig av dem och göra en spelplan. Kanske är det det som är grejen? Att inte se chansen som något att sträva efter och göra nåbar, utan att se vägen till att se chansen som den är?

 

Yeyy! Nu har man ramlat innanför dörren efter en heldag ute på KL's gator och mall! :)
Jag, Fredric och Alva lämnade småtrollen med Ohlala och snodde lite egentid! Egentligen önskar jag var lite piggare men man får göra det bästa av saken! :) Förkyld i KL är inte riktigt nåt man känner att man har tid med! :) Men barnen hade haft en superdag och likaså vi, så det är ju tipptopp! :)

Jag, Alva och Fredric drog på teknik-Mekka, Low Yat Plaza, teknikprylar så långt ögat orkar se, och sen lite till. Vi skulle fixa ett fodral till Paddan (a k a Alvas android-pad) och sen lämna in hennes mobil för reparation, om den ens går laga. Det första gick bra, men Alvas mobil stannade hemma så vi får se vad vi gör med det sen. :) 

 

Efter LYP for vi till Times Square för lite prisvärd shopping och för att Fredric skulle köpa skor! Det var dåligt om det för karl'n och om han skulle orka en dag på stan med mig o Alva så var det ju tvunget. :)
Gick in till en vinteraffär, ooo vad jag saknade Sverige lite då. En varm halsduk, en kappa och mysiga vantar.. Drömma gör man ju. :)

 

Outback! Världens godaste köttbitar för en skaplig peng! Mööört!!! Helt värt varenda krona! Vi åt som vi aldrig sett en ko förut, men med kycklingstreaken som råder här så var det gott med lite ribs och kött!!

 

Paddskyddet! :)

 

Vi pyste till KL Twin Towers för lite turistkorttagning! Och gick minglandes bland Prada, Gucci, Chanel, Luis Vuitton och så landade vi på the Gap, där jag försökte sälja på Alva ett par jeans, men ack vad jag gick bet. Får försöka om några år igen! :) Men snygga var de, det vidhåller jag till tusen! haha 
Alva håller inte med. :)

 

 

Alva goes Top Model! :)

 

"FMA was here!"

 

Vilka styrkedårar vi är! :)

 

My loved one! <3

Efter turistfotona så drog vi iväg för att undersöka möjligheterna till fish spa på MegaMall, istället hamnade vi i Chinatown på shopping och när vi skulle hem upptäckte Alva ett fish spa längs gatan som vi dundrade in på! Sååå jäääkla häftigt, men det kittlades lite mycket när vi satte ned fötterna! Helt bisarr känsla, men 30 min är alldeles för lite för mina fötter, behöver nog några timmar till! :)

 

Somethin' fishy goin' on! :)


Alva får fötterna tvättade!! Spääännande!!

Oh min tur också! Ganska jävla härligt efter en dag på språng kan jag säga! :)

 

Neeeed med fötterna!!! Kittlas till tusen!!!

 

Vackraste vackraste vackraste Alvan! <3 
Oj vad jag kommer sakna henne när hon åker hem, hjärtat kommer brista!

 

La familja!!

 

Mums mums med gammal död hud! Alva var med sin psoriasis den mest populära. Jag o Fredric fick ta bottenskrapet! :) haha

 

 

Heelt underbar dag!

 

Tack Ohlala för barnvakteriet! :)