mosmia.blogg.se

...som också blir en inre resa i sig själv.

 

Vi har nu varit hemma drygt 2 veckor. Det har varit otroligt skönt att komma hem, möta kära Alvan och vänner, familj och bekanta! Promenaderna som jag så längtat efter med Neo är nu igång och jag känner mig glad över att få gjort en resa som faktiskt fick mig själv också att fundera över hur jag vill leva mitt liv. 

 

Jag har mött fantastiska människor, fått nya perspektiv på saker som jag tagit för självklara, sett elände men också styrka och glädje i det man har, mött otrolig förståelse och respekt för var mans val, och det gör mig inget annat än tacksam för att jag bor där jag bor, lever med de människor jag lever med och gör det jag gör. Jag har sett fantastiska platser men också där förstått var jag vill leva, vilka platser jag tycker är fantastiska om än de inte är mer än en stig i skogen eller Konsum i Bureå. :)

 

Det är konstigt det där, att man ska behöva resa 13 000 mil för att få nya perspektiv, men är otroligt glad vi tog chansen att se världen. :) Barnen har acklimatiserat sig bra, de har saknat sina kompisar och om även fast vi inledde hemmalivet med att vara sjuka så har de tydligt saknat sin gunghäst, sin lastbil och eget rum. De har nog inte somnat så gott som de har gjort de senaste två veckorna, som de har stökat på när vi var i Malaysia. :) Nu saknar både stortrollet och småtrollen sin pappa, men han är ju bara en månad bort innan han också kommer hem.

 

Fick höra nån säga att man måste resa bort för att längta hem, och det stämmer så bra! Även att man ibland måste vara ifrån den man älskar för att längta och uppskatta kärleken man har! Och givetvis är det så, vardagskarusellen gör lätt att man tar varandra för givet, att man inte lägger manken till för att hålla kärleken brinnande, det räcker liksom med en stadig glöd. :) Jag är förmodligast ursämst på att visa uppskattning för det F gör för vår familj, men med små meddelanden på telefonen kommer man långt även fast man är långt ifrån varandra. Det är nåt jag ska försöka hålla fast vid, att tala om att man älskar nån även på vardagsbasis. :) och bara för att, inte för att man i farten ville nåt. :)

 

Jag har påbörjat min resa mot förändring, får se hur länge orken räcker  för jag vill börja NU och med så mycket, men jag är glad. Glad att jag fick göra en resa som fick mig börja göra en inre. Alla kommer inte gilla det som jag tänkt mig prioritera men det får jag ta, det finns så många fler vinster att göra, platser i mig själv att upptäcka och lägga energin på det jag vill och prioriterar. Jag har redan börjat.

 

Får se om denna bloggen får handla om en annan resa, det har jag inte bestämt ännu men skulle jag fortsätta skriva får jag väl annonsera om det :)